Ungas val av underkläder

Jag var häromdagen på klädvaruhuset Hennes & Mauritz, som jag annars sällan besöker då de inte tycks ha plagg som svarar mot min uppfattning av proper dräktstil. Men ibland kan detta varuhus tillgodose behovet av till exempel en ny livrem på ett ekonomiskt försvarbart sätt, vilket föranledde detta besök.

När jag stod på min plats i kön, för att betala, så blev jag återigen påmind om varför mina besök på detta modevaruhus är sällsynta. Vad tar det åt de unga idag? Framför mig i kön står en ung dam, som en annan String-Inga med byxorna hängandes så trosorna var fullt synliga. Hur kan dessa unga människor tro att vi bakomvarande skulle finna nöje i att se detta oanständiga rumpsnöre?

Dylika underkläder måste ju vara ohygieniska för att inte tala om hur det ser ut! Damen ifråga var nog inte ens i myndig ålder, vilket inte gör det hela bättre. Nej, skäms på er modeindustri! Bättre förebilder hoppas vi stunda!

Trasiga tofflor!

I semestersverige nöter jag mina tofflor till den gräns då de brister. Nya måste alltså införskaffas! Jag undrar vilka tofflor som ger mig mest kvalitet för mina pengar? Jag har sänt mången fundering till Docksta sko och deras Patrik-modell, gärna någon av de mer moderiktigt och konstnärligt utsirade versionerna. Kan detta vara något för mig? Utförliga recensioner mottages tacksamt.

Underkläder av bambu

Har ni provat bambuunderkläder? Enastående! Suveränt! Svettlukten är ett minne blott!

USA = bankpolisen = detta är över min gräns!

Nej, nu tar det hus i helvete! Läs detta! Det är ju ren och skär repression! Nu får det ändå vara nog! USA hit och USA dit, den personliga integriteten kränks så till den milda grad att jag får kväljningar. Jag vet inte var jag ska ta vägen!

Var är den omtalade friheten för individen? Frihet är motsatsen till kontroll, i alla fall i mina ordböcker. Jag vill inte vara med. Jag ska minsann gå ur samhället! Vem finns samhället till för? För individen? Eller är det tvärtom? Finns individen till för samhället? Det är frågan! Vi har skapat ett samhälle för att detta ska kunna bidraga till trygghet, inte för att samhället ska utöva kontroll över individen! Det ena förutsätter inte heller det andra! Det måste dessa eländes politiker inse! USA framför allt! För detta är ju rent av löjligt!

Pengarna lär hamna i min madrass om detta blir verklighet, trots att jag varit i bankbranschen i många år! Fast det förstås, att betala räkningar kontant är ju numera inte heller hållbart! Man blir ju eländigen förbannad! Nu måste något vackert till för att hela denna dag!

Var finns meningen?

- Nu är bottnen nådd, B. Ni presterar inte så som ni brukat.
- Vad?
- Det är faktiskt så att ni rent av presterar sämst av alla, B
- Ja ... Man börjar kanske bli gammal ...
- Ålder är inget vi kan ta hänsyn till. Det vet ni lika bra som jag, B. Jag föreslår att ni tittar igenom det här avtalet.

Ett skeende som skakat mig i grundvalarna. Ack så sent det fick mig att vakna! Jag har numera hittat mitt favoritcitat: ”De flesta människor utför huvudsakligen meningslöst arbete. När de drar sig tillbaka, går denna sanning upp för dem.” Brendan Francis. Se vad har jag gjort i livet? Och för vem? Intet meningsfullt för någon har jag hittills uträttat! Jag känner mig härmed ytterligt motiverad att tjäna min egen nära vardags bästa! I mitt fall genom konsten! Se bara vad den nya forskningen , exempelivs Ellinor Ostroms, uppmanar till lokalt tänkande och lokala initiativ! Att det inte kommit tidigare. Hade mitt uppvaknande kommit tidigare, så hade arbetet med det livsuppehållande, det skapande, den meningsfulla nära vardagen kunnat ske ack så mycket tidigare! Kanhända hade jag då också varit en deltagare i bräschen!

Dags att välja elavtal?!

Jag kommer snart bli förklarad galen! Det damp ner ett brev i brevlådan, med rubrik lika detta ”inlägg” - "Dags att välja elavtal". Vilken fnurra detta blivit! Jag har ägnat hela dagen, med en dåres envishet, till att försöka bringa klarhet i vilket val jag bör göra. Försäljarna av elektricitet är många. Deras avtal desto fler. Intet förstår jag av tariffer och nätpriser. Beräkningarna ser ut som rena fantasifostren! Och då har jag ändå varit bankman i många år!

Dessa val skapar mina kval, och jag vet varken ut eller in. Välja rätt eller välja fel, det är frågan. Vad är detta för frihet? Valen står mig upp i halsen, då de de facto upptar alltför stor del av min vakna tid! Välja el, välja apotek, välja telefon ,välja satan, välja gud, välja, välja, välja! Jag har dessutom inte lust att välja ”fel” och bli förloraren i det tokiga spelet.

Detta motsvarar inte den frihet jag väntar mig av livet, det är snarare ett ”valens fängelse”, dessutom utan vakter, regler eller annat som gör tillvaron begriplig.

Väljer jag inte alls förlorar jag ännu mer. Detta är orimligt. Tänk på de bröder och systrar i Rosengård, som inte har den språkliga biten tillräckligt klar för att ens kunna göra valet. Dessa våra syskon, bliva förlorare utan val!

Detta är inte frihet, det är galenskap! Jag kommer att byta sida! Mina borgerskapets bröder och systrar har förlorat förståndet, då de tillåta dessa tokerier. Jag kommer att bli den riktiga konservativa socialisten! Jag ska skapa den nya världen, med de gamla hederliga värderingarna! De Gripenhjälmska palatsen ska snart växa upp som svampar ur jorden och nya tider stunda!

Dagens visioner och bryderier

Idag funderar jag på att själv börja med måleri. Tänk att få breda ut sig i färg över den vita duken. Fylla tomrummet med kaskader av fantasi. Det fyrkantiga som i sin uttrycksfullhet kan rymma hela liv. Otroligt. Det torde snart vara dags att gå från tanke, via text, till handling!

Jag har även hunnit med ett besök på apoteket. Vilket förstås vållade mig en del bryderier. Min alldeles vanliga medicin var slut på lager. Då detta hänt tidigare har den fantastiskt trevliga apotekspersonalen kunnat tala om för mig till vilket annat apotek jag bör styra kosan för att få min ack så nödvändiga medicin. Men icke så idag. ”Vi kan bara söka inom vår egen kedja”, var svaret idag. Där fanns minsann inte min medicin att tillgå. Förvirrad stegade jag ut. Ju mer jag tänkte, desto mer upprörd blev jag. Jag stod mig slätt mot detta! Jag visste inte vad mitt nästa steg skulle bli! Jag rådde mig själv att tänka över situationen över en kopp te i hemmets lugna vrå. Så småningom kom jag till insikten att det måste gå att telefonera till andra kedjor för att få besked om var jag kan hämta medicinen. Men vilken kedja äger vilket apotek? Här stötte jag återigen på patrull. Ett stort tack måste då riktas till nummerupplysningens vänliga själ, som hjälpte mig på vägen! Medicinen är hämtad!

Men slutsatsen måste bli denna: Nu har mina borgerskapets bröder, och systrar också för den delen, tagit det hela ett steg för långt! Något av tidigare generationers samhälle måste vi slå vakt om! Trots monopolets svindlande påminnelser om kommunism, så är det ändå så att vi måste värna något av våra förfäders verk. När det hela även drabbar en sådan som mig, en helt vanlig samhällsmedborgare, som genom livet åtminstone försökt bidra så gott det gått, då är det kanske dags för en smula kommunism trots allt! Tänk på det, mina borgerskapets bröder! Ja, även systrar förstås, måste kanske tilläggas, så att jag håller mig i tidens anda!