Dagens visioner och bryderier

Idag funderar jag på att själv börja med måleri. Tänk att få breda ut sig i färg över den vita duken. Fylla tomrummet med kaskader av fantasi. Det fyrkantiga som i sin uttrycksfullhet kan rymma hela liv. Otroligt. Det torde snart vara dags att gå från tanke, via text, till handling!

Jag har även hunnit med ett besök på apoteket. Vilket förstås vållade mig en del bryderier. Min alldeles vanliga medicin var slut på lager. Då detta hänt tidigare har den fantastiskt trevliga apotekspersonalen kunnat tala om för mig till vilket annat apotek jag bör styra kosan för att få min ack så nödvändiga medicin. Men icke så idag. ”Vi kan bara söka inom vår egen kedja”, var svaret idag. Där fanns minsann inte min medicin att tillgå. Förvirrad stegade jag ut. Ju mer jag tänkte, desto mer upprörd blev jag. Jag stod mig slätt mot detta! Jag visste inte vad mitt nästa steg skulle bli! Jag rådde mig själv att tänka över situationen över en kopp te i hemmets lugna vrå. Så småningom kom jag till insikten att det måste gå att telefonera till andra kedjor för att få besked om var jag kan hämta medicinen. Men vilken kedja äger vilket apotek? Här stötte jag återigen på patrull. Ett stort tack måste då riktas till nummerupplysningens vänliga själ, som hjälpte mig på vägen! Medicinen är hämtad!

Men slutsatsen måste bli denna: Nu har mina borgerskapets bröder, och systrar också för den delen, tagit det hela ett steg för långt! Något av tidigare generationers samhälle måste vi slå vakt om! Trots monopolets svindlande påminnelser om kommunism, så är det ändå så att vi måste värna något av våra förfäders verk. När det hela även drabbar en sådan som mig, en helt vanlig samhällsmedborgare, som genom livet åtminstone försökt bidra så gott det gått, då är det kanske dags för en smula kommunism trots allt! Tänk på det, mina borgerskapets bröder! Ja, även systrar förstås, måste kanske tilläggas, så att jag håller mig i tidens anda!